– Det mest spännande med de finska regionala skogsprogrammen är hur de är organiserade och hur de olika aktörerna samverkar, säger Emilia Barsk som har författat rapporten och är masterstudent i statsvetenskap vid Umeå uniersitet och praktikant på Västerbottens regionala skogsprogram.
I Finland började framtagandet av regionala skogsprogram redan år 1997, därefter skapades ett nationellt skogsprogram. Sedan dess har de regionala skogsprogrammen och det nationella skogsprogrammet formulerats i växelverkan.
Regionala skogsråd (ett för varje landskap i Finland, dvs 14 stycken) är ansvariga för utformningen av de regionala skogsprogrammen. Medlemmarna i dessa skogsråd utses av Jord-och skogsbruksministeriet för en fyraårig mandatperiod i taget. Skogsråden består av högst 15 medlemmar med varsin suppleant, vilka representerar offentlig förvaltning, skogsnäring och civilsamhälle. Medlemmarna väljs beroende på landskapets särdrag och förutsättningar.
Varje skogsråd har arbetsgrupper för att fokusera på varsin aspekt av de skogliga värdena. Dessa är Wood (skogsnäringar), Non-Wood (rekreation) och Environment (miljö). Uppsättningen av representanter i arbetsgrupperna är oftast homogena, det vill säga att motstridiga intressen sällan sitter i samma grupp. Arbetsgruppernas resultat måste dock i slutändan godkännas i skogsrådet där förslagen från de olika arbetsgrupperna jämkas samman.
Jämfört med de svenska regionala skogsprogrammen, råder en högre grad av uniformitet mellan de regionala processerna i Finland. Det gäller bland annat tidsramar, arbetsprocesser, utformningar av programdokument och utvärderingar.
Hem